Maddi.

Hade äntligen slumrat till igår kväll/natt (klockan var nog runt tolv) när Fredrik väckte mig med orden "din katt har nog epilepsi".
Maddi hade mitt under leken med Fredrik fått ett krampanfall som höll i sig i typ en minut.
Hon var tydligen helt borta, låg och jamade och kissade även på sig. Min lilla gumma.

Vi ringde Ultuna som sa att vi mest skulle avvakta och se om hon återgick till sitt normala beteende. Hon gick runt och flåsade ett tag och det dröjde även tills hon började tvätta av sig kisset.
Men till slut kom både hon, jag och Fredrik till ro och i morse låg hon och sov vid mina fötter och verkade vara sitt vanliga jag igen.

Ultuna trodde att det kanske berodde på att hon ätit "för nära" den väldigt intensiva leken och att det blev någon form av kortslutning. Läskigt värre.
Så, nu ska hon få ta det lugnt i några dagar.... Hur lätt det nu är med en "kattunge"...