Sen möter vi Peter-polis och polishunden och mina små bebisar förvandlas som i ett trollslag till lydnadschampions, dom sätter sig ner kollar på poliserna lugnt och sansat och sitter kvar (utan att ens Pelle säger ett pip) till jag säger att det är okej att gå igen. Och dom GÅR faktiskt, inte småspringer utan går bredvid mig. Då blir man stolt, stolt som en tupp (en mycket ensam tupp, som Karlsson på taket skulle ha sagt. haha) och märker att övning faktiskt ger resultat.
Uscha, snart ska vi ut i regnet och promenera lite till. Sen ska jag kolla på Across the universe.
På återseende, ciao!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar