Så skimrande var aldrig havet

Min favvolåt av Evert Taube, eller själva melodin är väl ingen höjdare men det är nånting med texten som jag alltid gillat.

så skimrande var aldrig havet

och stranden aldrig så befriande,

fälten, ängarna och träden, aldrig så vackra

och blommorna aldrig så ljuvligt doftande
som när du gick vid min sida

mot solnedgången, aftonen den underbara,

då dina lockar dolde mig för världen,

medan du dränkte alla mina sorger,

älskling,

i din första kyss